Februari och halva mars

Det har varit fullt upp här! Gör som jag brukar göra, återberättar med hjälp av bilder. Annars kommer det bli så lång läsning att inte ens den mest trogna läsaren kommer orka till slutet. Vill varna känsliga för blodiga bilder från operation och på öppna sår mm.

Jag hann med att åka skidor med hundarna. De älskar det! Allrahelst Rigmor som annars aldrig får vara lös. Äntligen slapp hon ha matte hängande i snöret utan kunde jogga på i sin takt utan motstånd. Rigmor är korsning cocker spaniel/basset hound och extremt spårintresserad. Hon piper iväg i dimmornas värld när hon hittar ett spår. Jag törs inte ha henne lös, hon är för värdefull och det tassar runt för mycket okytt på fyra tassar i skogarna för att våga släppa henne.

Lycklig vovve!

Hönsen och Anki trivs utmärkt i nya bostaden. Men sova på pinnar är inget för mina höns! De är präglade på en anka och sover på golvet i en klunga bredvid Anki. Äggen lägger de i egna värpgropar och totalratar de fina värprederna de fått.   

Bocken Glenn Killing har flyttat in. Damerna var inte överförtjusta. "- Ska han komma här och bestämma?!"

Masskastrering av katter och hankaniner. Vill inte ha fler kattungar eller kaninbabysar. Urmodern Doris är numera streiliserad och hon verkar väldigt nöjd. Nu när hon inte löper mera slipper vi förhoppningsvis ndra hankatter som kommer hit till gården.

Men kaninungar är bedårande söta!

Tidig morgon och samtal med baggen Rumpnisse. Har föresten beställt nya öronmärkningar från jordbruksverket men har ännu inte fått dem. Om någon vän av ordning undrar varför de är omärkta. De har tappat sina i bland buskar och snår. Skulle hellre egentligen vilja ha chipmärkning på dem men förstår att det är enklare vid stor produktion, slakt mm att ha dessa förbenade öronklips som både gör ont att sätta i och slits bort när de är och röjer runt i snår.

Jodå ibland hinner jag till och med roa mig. Försöker komma ut på krogen emellanåt och tur som jag har så har jag Julia och oftast Kristin som bor här och ser över gård och djur. 

Så var det då äntligen dagen då Nirmar 4 år skulle kastreras. Här ihop med kompisen Sarv 3 år.

Sarv uppe på operationsrampen inne hos dristriktsveterinärena. Jag har tidigare gjort stängd kastartion dvs att de läggs omkull och sys ihop men valde av ekonomiska skäl att göra stående och öppen. Såret syns med andra ord inte ihop utan ska dränera ur sig och självläka. Det är större risk för kompilkationer efteråt men de flesta har i alla tider gjort på det här sättet. Jag tyckte jag valde en bra tid i slutet av februari. dET var fortfarande fruset och kallt och med andra ord varken lera, kladd eller flugor. Passade på att kastrera alla fyra hingstarna PeGe, Nirmar, Sarv och Viktor. Skönt att få det gjort inför brunsterna och betet i sommar.

Testiklar från en hingst.

Kan lova att jag gör inte om en öppen kastration nån mer gång! Det blev dyrt. Nirmar står på Strömsholm och har blivit opererad och rensad i pungpåsen, han hade fått en kraftig infektion som dessutom satt sig i hela kroppen. Min plan sprack så att säga eftersom hagarna omvandlades till gyttjebad på bara några dagar. Är man liten är det lätt att smuts och bakterierlätt hittar upp till såret.

Det här är inga testiklar utan det som veterinären rensade bort vid operationen. Hinnor fyllda till bredden med var. Det svarta är det som syntes och låg utanför kroppen. Kan verkligen kalla det toppen på ett isberg. Det var ingen som anade att det kunde bo så stora varklumpar i honom. Tur det finns försäkringar!

Två nätter har jag tillbringar på den här parkeringen till en fabrik på vägen mot STrömsholm. Första natten efter att ha lämnat NIrmar. Åkte hemifrån strax efter 22 och fixade helt enkelt inte att åka hela vägen hem. KOm hem 07 på morgonen efter. Sov hemma en natt och sen var det dags för resa nr två med en annan sjuk häst.

Mitt hjärta blöder! Precis det här har varit min stora fasa. Att Samanta ska bli sjuk. Hon fick kraftig gaskolik och med henne chansar jag inte att försöka behandla hemma. Dels är hon för värdefull för mig rent känslomässigt, hon är högdräktig och väldigt stickrädd och blir ett monster när hon känner sig trängd vid veterinärvård. Då är det lättare att ha henne på klinik där det finns bättre möjligheter att hålla på med undersökningsspiltor mm. Annars är hon den mest underbara personlighet, men kommer det fram sprutor står hon på bakbenen och spänner sig så kanylerna böjer sig. NU var hon dock så sjuk att hon fann sig i det mesta. Till och med att bli sondad genom näsborren. Fölet i magen verkade iaf må bra och sprattlade runt när mamma blev rakad inför ultraljud av tarmarna.

Nirmar och Samanta blev glatt överraskade av att träffas, nosade på varann och fik sen box mitt emot varann så de skulle se varann. Tydligen hade de haft många gaskolikhästar inneliggande. Troligtvis är det just alla geggiga hagar där hästarna går och plockar i geggan bland bakterier och lera som gör att de får ont i magen. Julias Hillevi hade också kolik i söndags men det redde vi ut hemma. Men det går liksom inte byta hagar åt dem heller då blir allt en enda leråker istället så det är bara bita ihop och hoppas och be för att det torra vädret håller i sig och inte byts ut mot en regnperiod och snöbakslag.

Han var inte jättepigg den natten Samanta kom in. Lite loj men han hade opererats samma morgon så det var väl inte så undra på.

På tal om operation så omvandlades får och kohagen till operationssal härom dagen när Rumpnisse och Leo kastrerades. Skönt att slippa ha en tjur på gården. Man ska aldrig lita på en okstrerad individ. Rätt var det är slår det runt. DEt gjorde det föresten på Rumpnisse nu i veckan innan kastreringen. Han som är snäll som ett lamm fick fnatt och började stångas. Tur jag har diciplin på honom ändå så det gick att hota honom tillrätta med att stå kvar och stirra ut honom under höga förmaningar. Han har varit med förr och vet att matte trycker ner honom om han inte skärper sig. Men vår i luften och hormoner som snurrar så slår det ibland över. Då är jag tacksam att det var en bagge på 65 kg och inte en tjur på 250 kg. Rumpen är liksom för go och mysig för att få hamna i frysboxen. Leo och Grynet är till för varann.

Operationsbordet

Leo har just lagt sig efter sederingen. DEt var så varm och soligt att vi fick täcka deras ögon.

Klipp klipp!

Tjurbollar

Grynet var väldigt orolig för Leo innan han kom upp på benen igen. Hon buffade och skulle ha liv i honom, luktade på hans blodiga sår och var väldigt bekymrad. Så återigen, den som säger att djur inte förstår och har känslor har heller inte varit i kontakt med djur som tillåts ha känslor. I en massproduktion och djurfabrik blir djuren mer avstängda rent känslomässigt. DEt är jag övertygad om.

Den här lilla ljuvliga cocker spanielflickan Alba har flyttat in hos oss. Här har hon fått post från sin förra lillmatte.

Alba trivs som handen i handsken bland alla djuren och i hundgruppen. HOn har till och med fått igång Rigmor på lek igen. Riggan lekte mycket med Kaisa men sen Mega vuxit upp ville hon inte vara med längre. Nu har fått en kompis i samma storlek.

Alba i utställningsformat

Alba

Pussas med geten Selma

Pussas med fölet Nicke

  Nicke och mamma Najade på promenad

Dimma, Sessan och Lusen som rids av Alma

Fårklipparen har varit här igen

Och lika kallt efteråt den här gången med.

Kaninkolonin äter middag

Men vad är det där?! Pappa är ju kastrerad. Jovars nog är han det men sista slatten kvar i röret skulle användas minsann. Nu har brorsorna fått flytta till egen box.

Har ni läst sagan om Tummen? Tycker själv jag påminner om en tumme när jag försöker sova i bilen med mössan över ansiktet.

Jo då jag försöker ta hand om mig själv. Här är jag hos kompisarna Nettan och Roger och tar en paus och återhämtning i deras spa och pool. I helgen ska jag på Mellofest. Vi har valt en varsin artist och ska uppträda för varann. Själv har jag valt Roger Pontare. TYckte det var passande med mitt knallröda hår. Mycket mycket djur men så lite för mig själv också.

Vi hörs!